Monumental felpekning

Dagen var solig men med en isande kall vind, och när jag försökte grovinställa moneringen med hjälp av solen upptäckte jag att det dels inte var strömkabelns kontakt som var dålig, utan att det var ett allvarligare glapp i den del som satt i monteringen. Plus att handtastens kabel också var avgnagd…Sen var det mulet vid 18-tiden, men efter 21.30 hade det klarnat igen. Samma iskalla vind, men jag var mycket nöjd när jag med silvertejp kunde fixera strömkabeln och få igång drivningen. En testbild (med Megrez-teleskopet) på Orionnebulosan visade stjärnspår redan på 30 sekunder, dvs jag hade knappast alls lyckats orientera monteringen

Jag körde upp ISO-talet till 6400 och nöjde mig med 15s exponering, som i alla fall skulle ge användbart runda stjärnor

Mitt enda mål var asteroiden 7482 som i förrgår gjorde en närpassage av jorden, men som fortfarande skulle kunna synas. Den skulle finnas i Lacerta, och jag hade tagit ut differentiella koordinater från Deneb. Glad i hågen siktade jag mot Deneb. nu ganska lågt över skogen, vred teleskopet med monteringens skalor och började exponera, 15s med 45-60s luckor. Efter 13 minuter var händerna trots “värmepåse” genomfrusna, och jag packade ihop igen. När jag sen tittar på bilderna kan jag inte känna igen fältet, och frågar förstås astrometry.net. Svaret är mycket oväntat, jag är nere i Triangeln, på helt fel ställe, dit jag omöjligt kan ha kommit från Deneb??!

Astrometry.net har förstås rätt, allt stämmer med denna identifiering, och här finns just inget speciellt att lägga märke till. Bilderna når i alla fall nästan ner till magnitud 13.0, dvs om om inte hade varit så hade 7482 synts väl..

Så småningom inser jag hur det gått till. Min planering var ju för observationer före 19, med Deneb högt på himlen i västnordväst. Sen när det blev 3 timmar senare kollade jag asteroidens nya position, men tänkte inte på hur långt Deneb då flyttat sig. Jag förstod att den skulle stå lågt, men tänkte inte på att den kunde vara helt försvunnen bakom den högre skogen i nordväst. Så stjärnan jag i en hast pekade mot var alfa Andromedae, som med dåligt inställda teleskopcirklar så ledde mig till fältet i Triangeln…Man lär av sina misstag, men det här känns snopet nybörjaraktigt efter 50+ år som amatörastronom. Jag får skylla på månskenet som gjorde alla svaga stjärnor osynliga, plus isvinden som gjorde att jag bara ville in igen snabbt

I morgon (21/1) kan det bli klart igen, men då är 7482 ytterligare ljussvagare, och skulle behöva observeras med längre exponeringar eller större teleskop. I båda fallen behöver då monteringen justeras bättre, och jag tror inte jag ens ska försöka, för att undvika fler besvikelser…