Planeter innan måne och dis

Det var hyggligt klart, men jag visste att månen skulle lysa upp himlen innan det blev mörkt nog att se vintergatan. Efter att länge bara ha använt fixt stativ (plus höga ISO-inställningar) ville jag också kolla att kameravridaren fungerade, så jag testade med Lumixkameran och ISO 800. Vridaren fungerade oklanderligt med 30s-exponeringar, men tyvärr slarvade jag i stället med fokuseringen på en del bilder…

Jupiter går ner tidigt nu, men syns väl fast den står så lågt. Här först klockan 20.22

och här (med längre brännvidd) 20.34

Saturnus blev grovt felfokuserad på telebilden

men ses här på en skarpare översiktsbild

Himlen var inte mörk nog för längre exponeringar, och denna bild mot Örnens stjärt är dessutom dåligt fokuserad. Man märker knappt att M11 är en (i teleskop magnifik!) stjärnhop, men kan se den djupt röda färgen hos den variabla kolstjärnan V Aql.

Nästan omärkligt kom sedan också dimman, så att en avslutande bild mot Arkturus blir närmast trolsk