Måne och mygg

Månen är ung på nytt, och jag filmar den igen, liksom för precis en månad sedan, genom SW200.  Den synodiska månaden är ungefär 29,5 dygn, så jämfört med 19 april är fasen ett halvt dygn större. Det som har tillkommit är mygg, men eftersom det är så torrt är de inte så många att det hindrar observationerna. Däremot var seeingen tidivis märkligt dålig. Först var den kanske ‘normaldålig’, vilket ändå brukar ge ganska bra slutresultat, men blev sedan utan yttre anledning helt hopplös, bland det värsta jag sett. Så småningom blev den bättre igen, men då var observationerna strax slut när månen försvann i ett träd. Några exempelbilder då:

I nordost syns det allra vanligaste motivet, kratrarna  Atlas, Hercules och Endymion

och lite längre ner kan vi  bl.a. se den oansenliga Berzelius

Via Macrobius når vi så ytterligare ett välkänt landmärke, Mare Crisium, Farornas Hav

Nära terminatorn ser vi förkastningarna på var sin sida om Cauchy, samt en tydlig Taruntius (vars låga randberg ofta syns bara som en ljus ring).

På Fruktbarhetens Hav finns det karakteristiska paret Messier/Messier A, samt vid dess kant “nyckelhålet” Gutenberg med många komplicerade sprickformationer.

Här blev seeingen plötsligt sämre, just när jag skulle få bilder med bra belysning på de två stora kratrarna Langrenus och Petavius

Sen blev det ännu mycket värre, som t.ex. på denna bild av dalen vid Rheita och den stora sexhörningen Janssen

eller denna av månskärans sydspets

Efter ett tag blev det lite bättre igen, men inte så bra som i början. Här syns norra hornet

och här den sista bilden när månen redan börjat skymmas i ett träd

Även om det var tråkigt många bilder som blev dåliga var det intressant att se hur snabbt och oväntat seeingen kan variera. Det finns förstås då även hopp om episoder med extra bra seeing i stället…