Månen och Jupiter, dag 5
Klart men dålig seeing är ledordet för närvarande, denna femte kväll på raken med observerande. Jag filmar genom SW200, och ser direkt hur oroligt det är i luften. Man vet dock inte i förväg vad som eventuellt ändå blir bra efter bildbehandlingen, och det gäller även denna gång. Kvaliteten på slutbilderna är under medel, men många är ändå klart intressanta exempel för månen vid fas 0,58
Vi kan börja med en klassisk vy med Aristoteles, Eudoxus och Alpdalen.
Apenninerna kastar långa skuggor, och nere på Klarhetens Hav anas Linné som en mörk prick mot ljus bakgrund
Sedan är det rätt belysning för att se de många sprickformationerna vid Ariadeaus, Hyginus och Triesnecker
Månens stora kratrar har mycket lägre väggar än det ser ut som. Man får tänka på att solen nära terminatorn står bara några få grader över horisonten så att skuggorna blir långa. Solljuset dämpas inte som på jorden av någon atmosfär, utan de långa skuggorna blir skarpt avgränsade. Det är bara några få kratrar vid varje tidpunkt som är ‘optimalt’ belysta, som här t.ex. Albategnius eller Walter. I Arzachel ligger kraterbotten i skugga, medan centralbergets topp syns som en liten vit prick.
Trion Theophilus, Cyrillus och Catharina ligger nu långt från terminatorn, med bara några få korta skuggor
Nordostvyn är den vanliga, men med såpass dålig seeing att man inte alls ser småkratrarna i Endymion
Även utan skuggor är den stora kratern Langrenus tydlig genom sin ljushet
Den ännu större Petavius är mycket svårare att urskilja, men innanför hjälplinjerna ser man det stora centralberget i mitten
För Jupiter blev det sedan inte så många observationer. En överexponerad bild utan Barlow visar månarna snyggt uppradade i nummerordning
Bildbehandlingen plockade fram en del detaljer på skivan, men tyvärr inte alls som förra natten.
