2014 JO25

En kilometerstor asteroid som passerar “bara” 1,7 miljoner kilometer från jorden är en ovanlig händelse, och den förutsades att den 19 april bli så ljus som magnitud 10,7. Den skulle också synas högt på himlen på lagom kvällstid, så det var förstås spännande att se om vädret skulle samarbeta. Det gjorde det delvis i alla fall, och vid 23-tiden hade jag teleskopet inriktat mot ungefär rätt plats på himlen. Där fanns få ljusa stjärnor, så jag hade startat vid stjärnan 23 CVn en bit bort och bara vridit teleskopet 12 minuter i rektascension. Molnen kom ungefär samtidigt som asteroiden, men jag fångade dess spår på flera (ungefär minutlånga) bilder, här överlagrade med DSS. Asteroiden rör sig neråt (söderut) i bilden, och det fjärde spåret är nästan osynligt

Sen var det mer moln en stund, men jag hade nästa teleskopläge 32 minuter från alfa CVn dit asteroiden borde komma omkring 23.40. Det lyckades ännu bättre nu, utan störande moln.

Men när jag sen skulle försöka se den visuellt tappade jag bort mig. Det är krångligt att byta från foto till okular (skruva bort/skruva dit hållare) och jag var osäker på om den var kvar i synfältet. Utan förberedda detaljkartor kändes det hopplöst att söka vidare, så jag tänkte ta bilder av komet 41P i stället. Då blev det dock ännu värre. Trots att kometen låg mycket nära beta Dra (se gårdagen), och trots att jag lätt såg den visuellt, tyckte jag inte att jag hittade den med kameran. Så kvällen slutade i frustration, men när jag nu tittar på bilderna ser jag faktiskt kometen på ett par av bilderna.  Felet var att jag exponerade bara typ 15 sekunder för att hitta rätt fält, och det var helt enkelt för kort. Kometen är stor och diffus, och hade krävt mycket längre tid för att bli tydlig. En DSS-summa på 36 sekunder visar i alla fall att den var där den skulle…

Kvällens behållning var i alla fall 2014 OP25, och jag kan inte låta bli att länka till de spännande radarbilder som visar hur den verkligen ser ut!