25 december 2014

Klar och kall juldagskväll.

Vid 17.30-tiden hade man en vacker månskära i sydväst, med Mars under sig, och med ISS passerande för nästan sista gången denna synbarhetsperiod. Jag tog bara en 30s-bild där månen blivit en grav överexponerad blaffa utan spår av skärform, men där man ser Mars och ISS-spåret. Man kan faktiskt även urskilja Neptunus som är kvar i trakten av sigma Aqr men som jag inte sett sedan 15 september.

CA3114

Senare på kvällen fotograferar jag genom Megrez-teleskopet. Huvudmålet är Orion, men jag börjar med att utnyttja det nya västsynfältet för några bilder av M33.

CA3118

Med 4 90s-bilder summerade i DeepSkyStacker ser man tydligt spiralarmarna i denna granngalax. Den ligger ungefär lika långt från oss som Andromedagalaxen (M31), men är avsevärt mindre (M31 fyller med samma utrustning större delen av bildfältet).

CA311x

Som vanligt blir kikarinriktningen lite på måfå, men Orionnebulosan (M42) går inte att missa. Den är fascinerande redan på en 90s-bild (ISO1600), och blir lätt överexponerad på summerade bilder (här 4 stycken= 6 minuter totalt).

CA3133

CA313z

Däremot vinner den svaga Hästhuvudnebulosan mycket på kombination av många bilder. Singelbilden (90s vid ISO3200) ger en bra antydan,

CA3152

men med 9m40s total exponering blir det med mina mått häpnadsväckande bra. Den starkaste stjärnan på bilden är den vänstra stjärnan i Orions bälte och det lilla hästhuvudet syns som ett mörkt moln mitt i den röda vätgastunga som går neråt från stjärnan.

CA314x

Strecken nere till vänster är spår av en geostationär satellit som råkat hamna i synfältet. När teleskopet följer himlens vanliga rotation blir förstås en stationär prick till ett streck…Det finns ett spår också nere till höger på bilden av M42, och när jag pekade lite fel på nebulosan fick jag in 7 geostationära satelliter som var och har ritat ett kort spår under 15s-exponeringen.

CA3127

Kring midnatt tog jag några snabba bilder av Jupiter. Först med 4s exponeringstid, sedan med 30s.

CA3188CA3190

Av en slump råkade det bli precis under de minuter när Jupiters måne Europa faktiskt tycktes passera rakt över Ganymedes! Om jag hade förberett mig bättre hade jag tagit en hel serie kortexponerade bilder och kanske kunnat se ljusstyrkeändringen under de 20 minuter ockultationen varade. Jorden befinner sig nu några månader framåt precis i Jupitermånarnas banplan, och man kan se inbördes ockultationer och förmörkelser. Det är dock få som är så enkelt observerbara som denna hade varit, och det var slarvigt att jag inte hade koll på den!

Jag hade också en andra kamera med fisheye-objektivet igång. Här ser man vinterns ljusa stjärnor i översikt, åt söder där skogen är kvar

C_4786

Eftersom jag jobbade vid teleskopet med en röd lampa kan man se åtminstone mina ben också

C_4778

Tillägg 29/12. Nu har jag summerat 28 bilder av Hästhuvudnebulosan, med totalt 34 minuters exponeringstid, och är mycket nöjd med resultatet!

CA315y

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.