Astronomisk bildblogg

På en första webplats Astrokonsult (vilken nu ligger på old.astrokonsult.se) berättade jag en del om vad man kan se på himlen, bedrev astrologikritik, och publicerade fr.o.m. 2007 almanackan Himlascener. Numera finns ett betydligt utvidgat Astrokonsult (astrokonsult.se), som beskriver vad man kan se på himlen med blotta ögat och små amatörteleskop. Bildmaterialet kommer i stor utsträckning från mina egna observationer, som löpande publiceras här på Bildbloggen Här finns också korta beskrivningar av observationssätt , och en ständigt uppdaterad Aktuellt-sida. Mitt mål är hela tiden att inte bara samla observationer på hög, utan att använda dem vidare för att visa intressanta samband, och fr.o.m oktober 2019 har jag börjat sammanställa observationer under rubrikerna Asteroider resp.  Djuprymdsobjekt.  I båda fallen rör det sig om de allra ljusstarkaste objekten, som syns redan på enkla kamerabilder, och som just därför är roliga att observera.

Själva bloggposterna ligger som sagt i datumordning under rubriken Bildbloggen, och för att ge lite extra sökbarhet har jag försökt kategorisera dem efter observationssätt och objektklass. Genom att klicka på sökorden här till höger får man upp aktuella poster, men eftersom det varje kväll oftast blir flera typer av observation och flera sorters objekt, så kan man få leta lite i posterna. Om man söker efter något mer specifikt finns också en friformats sökruta. Rubriken till varje post ger observationstidpunkten, men innehållet uppdateras ofta flera gånger, så det kan löna sig att inte bara kolla när den är nypublicerad, utan även någon vecka senare.

PS. Jag startade bloggen i januari 2013 med att lägga in alla mina observationer från 2012. De finns därför  i arkivet under januari 2013, så där är det lite svårt med överblicken.

 

32 tankar om “Astronomisk bildblogg

  1. Hej, vad kul att jag hittade hit, så mycket intressant och spännande att läsa och titta på. Rymden har alltid facinerat mig. Förhoppningsvis kan du svara på en liten fråga jag har. Bor i en stad så det är inte ofta man ser några stjärnor pga allt stadsljus men ibland ser man iaf några (de starkaste) och framförallt en som blinkar frenetiskt, man kan se både vitt blått och ibland lite rödaktigt ljus i blinkningarna. Jag bor i södra sverige och nu syns den i Nord-västlig riktning. Undrar naturligtvis vilken stärjna det är jag ser? Ja kanske lite luddig beskrivning men inte så lätt för mig att beskriva dess position då jag inte ser några andra stjärnbilder. För någon som känner till himlen är det nog lätt att identifiera den. Som sagt borde det vara något ”närliggande” då den syns när de flesta andra inte gör samt att den har det här frenetiska blinkadet. Man blir ju lite intresserad av vad som händer där igentligen eller varför man upplever den som så blinkande. Tack på förhand.

    • Hej Jonte!
      Ljusstarka stjärnor nära horisonten kan ses blinka i olika färger, men det är bara vår oroliga jordatmosfär som ställer till det, inget hos stjärnan själv. Sen är det ju så att stjärnhimlen hela tiden vrider sig (eftersokm jorden snurrar), så att stjärnor liksom sol och måne går upp och går ner. Om du säger att en viss stjärna syns i nordväst så måste du (utom läge på jorden) också specificera datum och klockslag. Är det tidigt på kvällen just nu kanske det är Arkturus på väg ner, om det är kring midnatt snarare Vega. Men himlens starkaste stjärna, Sirius, brukar blinka allra värst. Den går nu upp i sydost efter 22. Det är intressant att jämföra med Venus som nu syns som Aftonstjärna en stund vid 16-tiden. Eftersom den (som man kan se i teleskop) har en viss storlek tar atmosfärens oreglbundenheter ut sig så att ljuset i genomsnitt är stadigt.
      Fler svar på dina vardagsastronomiska kan du också hitta på min utförligare webplats astrokonsult.se

      • Jag förstår, jag börjar se den ungefär kl 9 nu om kvällarna i december, då ligger den i höjd med taket på ett trevåningshus för att sedan vandra uppåt på himlen i vad jag tror är nord/nordvästlig riktning.

      • Hej igen, nu har jag haft möjlighet att lokalisera stjärnan jag ser lite bättre. Det verkar vara Vega som du nämnde då jag såg karlavagnen i ungefär samma höjd och gick bara rakt vänster en lite bit på himlen. Läste även lite om Vega och det verkar ju faktiskt som att den stjärnan blinkar eftersom den roterar så pass snabbt och skapar någon slags ”bulge” runt ekvatorn vilket ger ett ökat/minskat sken. Den beskrivs ju även som vit/blå vilket även är vad jag sett om även jag ibland tycker den kan ha lite röd/gula toner i sitt blinkande emellanåt 🙂

      • Hej Jonte,
        Det är alltså inte Vega själv som blinkar, utan allt beror på oro i jordatmosfären. Olika färger bryts olika mycket, och ibland förstärks den ena eller andra färgen. Observerad från rymden lyser Vega med konstant och blått sken.

      • Ja visst är det så, den tänds ju inte och släcks i sådan hastighet men som sagt den har förändrande ljusstyrka. ”Vega is also a variable star that varies slightly in brightness. It is rotating rapidly with a velocity of 236 km/s at the equator. This causes the equator to bulge outward due to centrifugal effects, and, as a result, there is a variation of temperature across the star’s photosphere that reaches a maximum at the poles. From earth, Vega is observed from the direction of these poles”. Så mycket intressant det finns där ute, Idag lyckades jag även se jupiter, saturnus och venus fint i en linje på himlen runt 4 tiden, jupiter och venus var jätte tydliga trots att det knappt blivit mörkt och saturnus en aning svårare att urskilja 🙂

  2. Hej,

    Jag berättade idag för en kompis i Denver om dina tabeller och kartor för ISS sightings. Han blev intresserad. Finns det motsvarande lätt tillgångliga data på engelska för förhållanden i USA?
    Hälsningar
    Bill

  3. Hej.
    Igår vid 17.30 till 17.55 var vi ute och tittade på stjärnhimlen utanför mitt hus i skogen i Jämtland, så vackert som alltid när det är klart.
    Och, vi såg stjärnor? Som vandrade tydligt och inte alltför fort i lite olika riktningar, men flest gick liksom från vänster åt höger, någon uppfattade vi lite mer neråt.. vi kunde följa dom en bra stund, vi såg 7 st vandra sen gick vi in
    Vad var det ?

    • Så synd att ni inte var ute lite tidigare, så hade ni kunnat se Jupiter+Saturnus som närmast varandra på 800 år! Vad de ”vandrande” stjärnorna var vet jag inte riktigt. Hela himlen vrider sig ju sakta från vänster mot höger, men då följer ju alla med på samma sätt. Troligen var det satelliter ni såg, dem är det gott om. Oftast går de dock nästan genom zenit, och oftare från höger mot vänster än tvärtom? Om det är klart i kväll också så tycker jag du ska gå ut kring 16.00 och spana efter Jupiter+Saturnus lågt i sydsydväst, helts med fältkikare, de är fortfarande rekordnära varandra!

  4. Hej! Jag har en astrologifråga inför en predikan jag ska ha på julafton och juldagen. Saturnus och Jupiter som möts nu, det sägs att det var de som möttes när Jesus föddes, att de är Betlehemsstjärnan. Nu möts de ju i Vattumannen den 21/12 och inleder The Age of Aquarius, i vilket tecken kan de ha mötts när Jesus föddes? Och det blir ju det närmaste mötet till år 0 (före eller efter) eftersom vi inte vet vilket år Jesus verkligen föddes. Kan man räkna ut i vilket tecken de möttes då?
    Tack för svar! 🙂

    • Hej Ellen, jag tycker det är sorgligt med alla astrologi som frodas, men jag svara gärna på det astronomiska. Jupiter och Saturnus möts bara vart tjugonde år, och närmast år 0 var det en s,k trippelkonjunktion är -7 (8 f.Kr.). Då var de nära varandra (i Fiskarnas stjärnbild) omkring 27/5, 30/9 och 1/12, men inte alls så nära som nu i år. En mer imponerande syn var det täta mötet mellan Venus och Jupiter på kvällen den 17/6 år -2 (3 f.Kr.), i Lejonets stjärnbild.

  5. Hej!
    Jag har inte följt denna sida tidigare utan sökte egentligen någon som kunde förklara vad jag såg i morse. Du kanske är intresserad och kan hjälpa mig?
    Kl var 05.36 i morse när jag tittade ut och Och såg ett väldigt kraftfullt stjärnfall helt i grönt. Jag är 40 år och har aldrig sett något liknande.
    Jag bor strax väster om Falun (utanför stan) och ljusfenomenet kom från öst och gick i västlig riktning.
    Det var väldigt stort för att vara stjärnfall. Min teori är att det var väldigt nära, därför storleken. Det var mestadels klart väder men jag bedömer att det var i molnhöjd som skenet var. Men det var helt grönt, det var det som väckte min nyfikenhet.

    Vänliga hälsningar Elis

    • Hej Elis,
      Ett så stort stjärnfall brukar kallas bolid eller eldkula, och kan skifta i olika färger. De är ganska sällsynta, så du hade tur som fick se det. Det finns ett svenskt nätverk av kameror som övervakar himlen för bolider, så kontakta gärna Erik.Stempels (at) physics.uu.se, som bör vara intresserad.

  6. Hi Staffan,
    I’m an architect working in Stockholm and currently designing an observatory in northern Stockholm with a dome of 6 meters in diameter.
    I wonder if you’re intersted in consulting us with this project.
    I have plenty of questions
    Please contact me if you are intersted
    Regards

  7. Hej, var ute i kväll och försökte fotografera med objektiv 18-250 1:3,5-6,3 men exp.sim blinkade oavsett hur jag ändrade iso och tid. Vad gör jag för fel? Använde Live-View. Blev inget på SD-kortet.

    • Vad försökte du observera? Live-view fungerar bara för ganska ljusa objekt (typ måne, planeter, 1:a mag stjärnor). Sen när du har fokuserat (manuellt!) kan du behålla inställningen när du gör längre exponeringar av svagare objekt. Men ikväll hade du ju både Venus och månen att fokusera mot,, så det borde inte varit något problem.

  8. Tack för ditt svar. Har köpt en så kallad moddad kamera en Canon 600d. Tänkte börja med månen så fort det blir klart väder.

    • Den moddade kameran är ju för att få större känslighet för vätets Halfa-emission, dvs det är ju nebulosor(Orion) du ska fota, inte månen! (som för övrigt står illa till de närmaste veckorna…). Fortsätt gärna att mejla mig direkt,, staffan[at]astrokonsult.se.

  9. Hej, skall börja fotografera med hjälp av teleskop. Har sett på natthimlen men ej fotograferat tidigare. Ser jag har en likadan kamera som du. Vore tacksam med lite information hur man ställer in den för att fotografera planeterna och galaxer ev. nebulosor. Är det mycket arbete att delge dina inställningar vid bilderna när du publicerar dem?
    Med vänlig hälsning Jan-Erik Larsson

    • Hej Jan-Erik! Om du inte fotograferat tidigare rekommenderar jag starkt att du börjar med vidvinkelbilder utan teleskop. Om du har kameran på ett fast stativ kan du exponera typ (300/f) sekunder, med objektivets brännvidd f i mm. För att få svagare stjärnor kan du öka ISO-värdet tills himmelsbakgrunden blir för ljus, beror ju mycket på var du bor. Steg två är att fortfarande använda kamera plus ob jektiv men montera den på teleskopet, så att du utnyttjar motodrivningen. Då kan du göra längre exponeringar med längre brännvidder. Bilder genom teleskopet kräver att monteringen följer stjärnorna noggrannt, och det är monteringens kvalitet snarare än teleskopet som är begränsande. Detaljerade mån- och planetbilder får man genom bearbeta filmsekvenser med kanske tusen delbilder, och då är speciella astrokameror bättre än en DSLR som inte klarar tillräckligt många bilder per sekund.
      Bottom line: Välkommen till en fascinerande hobby, men bered dig på mycket trial-and-error…

  10. Tack för svar, har en annan fråga, det här med månens gång, den verkar dyka upp lite som den själv vill, inte regelbundet som solen, varför?

    • Jadu, månens rörelse var det problem som fick Newtons huvud att värka, det _är_ komplicerat. Men bara i detaljerna, i stora drag är det inte alls så krångligt, det är mest det här med ekliptikans lutning som ställer till det. Se vidare astrokonsult.se.

  11. Hej! Har en fråga som jag undrat över, Polstjärnan lokaliserar jag genom att lägga en linje från dom två sista stjärnorna i Karlavagnen, men jag finner att den linjen aldrig går över på höger sida om polstjärnan. Är det så eller är det på någon speciell tid på året? Däremot skiljer det en hel del åt vänster om den. Tacksam för svar.

    • Stjärnor ligger med våra ögonmått på fixa positioner, så denna syftlinje går alltid lite vänster om Polstjärnan, vilket jag faktiskt aldrig tänkt på själv. Vi får vara väldigt glada att vi dels har en stark stjärna så nära himmelspolen, dels två andra starka stjärnor som pekar ut den. Att syftlinjen skulle vara helt perfekt är definitivt att begära för mycket…

Lämna ett svar till neverlostalwayssearchingAvbryt svar