M1

Den första posten i Messierkatalogen är också en av de intressantaste, eftersom den s.k. Krabbenbulosan visat sig vara resten av en supernova. År 1054 såg kinesiska astronomer en ljus ”gäststjärna” på himlen, som man nu kan knyta till M1. De centrala delarna av den exploderade stjärnan har blivit en snabbt roterande (30 varv per sekund!) nedutronstjärna, och de yttre delarna bildar ”krabbans” komplicerade gasmoln. Utom synligt ljus utsänder Krabbnebulosan stark  elektromagnetisk strålning i alla våglängder, från radio till gamma, och är ett av astrofysikens nyckelobjekt. Jag har ännu inte tagit någon detaljbild, men det är kanske intressant att se var den finns på himlen.

Här ser vi Oxens öga (Aldebaran) och horn, beta och zeta Tauri. (Bilden är från 2013 med Jupiter som en  överexponerad blaffa i höger bildkant). Krabbnebulosan ligger nära zeta Tauri, men ser i denna skala ut som en svag stjärna. Att Krabbnebulosan råkar ligga nära ekliptikaplanet utnyttjades i röntgenastronomins barndom när man vid en månockultation 1964 kunde följa hur den starka röntgenstrålningen successivt släcktes av månen.

På en bild tagen med Megrez-teleskopet (360 mm f/5) ser man en liten nebulosa,

och på en summa av flera bilder kan man ana den S-form man känner igen från bilder tagna med stora teleskop

Det ligger på min att göra-lista att ta bilder med SW200-teleskopet