3 Juno

Den tredje upptäckta asteroiden, Juno, är bara hälften så stor som Pallas och Vesta, 260 km i diameter, och den är sällan särskilt iögonenfallande. Banan är dock ganska elliptisk, och vid vissa gynnsamma oppsitioner kan den bli mycket ljusare än vanligt. Omloppstiden runt solen är 4,36 år, och grovt sett ser vi den vid 10 oppositioner under en 13års-period.

När Juno ganska långt efter sin opposition den 4/8 2013 rörde sig nära den spektakulära (optiska!) dubbelstjärnan alfa i Stenbocken (Capricornus) tog jag några bilder. Under september vände planeten i sin rörelse från retrograd till direkt, och fanns därför kvar nära alfa Cap i en hel månad.

Under den följande oppositionen 15/1 2015 i Hydrans huvud blev Juno så ljus som magnitud 8,2, men jag tycks helt ha missat den. Sen följde en opposition 26/4 2016 i Vågen, där jag inte heller var med. Nästa igen kom mitt i sommarljuset 2 juli 2017 och med en svag asteroid mitt i vintergatsbandet i Skölden var oddsen hopplösa från början.

Opposition den 18/11 2018 var på ett sätt maximalt gynnsam, med Juno i sitt perihelium, men den skedde å andra sidan långt söder om ekliptikan, i floden Eridanus. Efteråt rörde den sig uppåt, och ses här snabbt röra sig mellan stjärnorna i norra delen av Orion.

Ett år senare (2/4 2020) var Juno i opposition i Jungfrun (Virgo), och på bilderna här ser vi en typisk retrograd högerrörelse efter det. Den markerade stjärnan nära Juno på den högra bilden är variabeln RU Vir, en s.k kolstjärna med ovanligt röd färg.