Luckor  i novembermolnen

Efter en klar eftermiddag var även den tidiga kvällen ovanligt vacker. På en annars tom himmel lyste Venus starkt i det rosa ljuset nere vid horisonten. Kameran har som vanligt svårt att göra sådana scener rättvisa, och bilden med 85mm objektiv har också för litet synfält.

När det sedan mörknade hopades tyvärr också dismolnen, och jag gav tills vidare upp observationsplanerna. Man ska dock aldrig ge upp helt, och efter 21 klarnade det faktiskt (tillfälligt). Det var jobbigt kallt, minusgrader plus vind, så jag skyndade mig att ta några få bilder.

Först gällde det andrabilder av de två asteroiderna Nysa och Isis som jag hade fångat på en förstabild den 11/11. De fanns återigen i samma 85mm-fält, men jag hade råkat blända ner för mycket, och inte ställt in stativet ordentligt, så flera bilder med omkring 40 sekunders exponering är alla av dålig kvalitet. Nr 42 Isis är knappt urskiljbar, och har dessutom rört sig så långt att den nya positionen inte fanns med på bilden från 11/11, så den får vänta på bättre bilder. Nr 44 Nysa är ljusstarkare och syns tydligt.

Den har rört sig långt “bakåt” på 18 dygn, som syns här på detaljjämförelsen

Sen testade jag att sikta mot ett ytterligare fält med två asteroider, 17 Thetis och 32 Pomona. Båda har en magnitud närmare 12, och syns bara nätt och jämnt, så även där ska jag nog vara omsorgsfullare vid nästa bildförsök.

Nedanför Aldebaran befann sig så den luriga småplaneten nr 85 med namnet Io, som alltså inte ska förväxlas med Jupitermånen med samma namn! Den är också ljussvag, men syns utan tvekan på bilden.

Till sist blev det också en bild av Mira, innan jag flydde tillbaka in i värmen…