Månfilm dag 2

Himlen var snarast något klarare, dvs diset tunnare, så jag körde en ny omgång månfilm. Jag siktade på 1000 frames per serie, och det blev så många som 37 stycken, och ett stort reduktionsjobb. Denna mosaik kommer från de 18 senare filmerna, som verkar bättre än de tidigare(?), och visar det spännande landskapet.

Här finns många fina vyer längs terminatorn, först en av de mest ikoniska, nordöstra hörnet av Mare Imbrium, med Alpdalen och de tre stora kratrarna Archimedes, Aristillus och Autolycus

 

Lite längre ner kommer förkastningar och sprickor vid Hyginus och Triesnecker

Arzachel och Alphonsus ligger helt i skugga, men om man vrider upp ljusstyrkan kan man se de taggiga skuggorna på botten av Ptolemaeus.

Walters centralberg kastar en fin skugga, och så ser man för Huggins och Orontius hur bortre kraterväggar kan vara upplysta fast de främre är osynliga

Längst i söder blir det extra svårt att skilja ut olika formationer, eftersom man utom skuggningen också får en stark perspektiveffekt.

För fler jämförelsebilder, se 20 april