Månfilm igen
Det var ett par månader sedan jag filmade månen, men denna kväll stod den så fint till att jag inte kunde låta bli att ta ut SW200-teleskopet och köra en omgång. Himlen var disig, vilket hade kunnat betyda god seeing, men trots ett allmänt intryck av stadighet var bilden otydligare än jag väntat mig, så att det var svårt att fokusera. Datorn hackade lite på en del filmer, men filerna verkar läsbara. Det tar ett tag att reducera allt, särskilt som jag nog kommer att observera även följande natt.
En insikt som nu börjar tränga in är att det större synfältet med Skyris-kameran (jämfört med iNova) inte enbart är av godo. Månlandskapet har vid terminatorn en stark gradient i ljushet, och ett Skyris-fält kan inte filmas effektivt med en enda exponeringstid. Så att köra ett stort fält med två olika exponeringar är egentligen inte värre än att ta två mindre fält med mer enhetlig ljushet. Det känns dessutom som Skyris-kameran har ovanligt liten dynamik, och det är svårt att göra terminatorområdet rättvisa. Den mosaik jag till sist har fått fram visar storformen, men för detaljerna tror jag att enskilda bilder är bättre. Jag återkommer när jag behandlat även observationerna från 19 april och 20 april…
Som jag visar den 20 april ändrar sig belysningen drastiskt från kväll till kväll, och en viss formation kan se helt olika ut beroende på tidpunkt och libration. Denna kväll befann sig t.ex. den stora kratern Aristoteles precis lagom på terminatorn så att den till hälften täcktes av skugga. Tyvärr var filmerna inte av högsta kvalitet, men man ser också en del rätlinjiga rännor och förkastningar på slätten kring kratern Bürg, med det suggestiva namnet Lacus Mortis (Dödens sjö).
Vid södra spetsen är det ett komplicerat bergland med många kratrar, och det är svårt att identifiera alla. Den ensamma ljuspricken syns kanske bara någon timme, och jag kan inte säga till vilken krater den hör.
En liten lustighet är till sist detta lite kattlika “ansikte”. Det är kratern Sacrobosco, uppkallad efter en engelsk(?) lärd, verksam vid universitetet i Paris, även kallad John of Holywood. Sacrobosco utgav omkring 1230 en av medeltidens mest spridda astronomiska skrifter “de Sphaera”.
