Nästan hela månen…

När vädret plötsligt slog om till vårvärme kunde jag inte låta bli att köra en filmsession på månen, trots att himlen var full av dismoln. Det usla vädret har gjort att jag inte kunnat testa Skyris-kameran plus ny laptop tillsammans mer än en gång förut (den 26 november), men tekniken fungerade helt OK, med firecapture som styrprogram. Seeingen var inte heldålig, men den varierande distjockleken gjorde det svårt att exponera lagom. (Trots att jag liksom vid förra försöket körde med ett rödfilter räckte några få millisekunders exponeringstid för denna ljusa månfas).

Jag filmade hela tiden med Barlowlins, och trodde att jag med 25 filmserier skulle kunna täcka hela månen. Efter reduktioner med Autostakkert och Registax lät jag Autostitch kombinera slutresultaten, men snopet nog hade jag missat ett litet område. Här har jag fuskat och fyllt i luckan med neutralt grått, så att den bara syns om man tittar noga…

Den ungefär trekvartsstora månfasen har jag ofta filmat, eftersom den är optimalt placerad på himlen på normal kvällstid, och med sin stora ljusstyrka lätt att filma. Beroende på libration blir förstås detaljerna längs terminatorn ändå olika, och jag kanske återkommer med detaljjämförelser(?). Bildkvaliteten är dock “under normal”, och jag ska nog också kolla reduktionerna.