Månen och Jupiter

Disigt väder och en nästan full måne gör andra observationer omöjliga, men månen och Jupiter låg i en lagom trädlucka så jag jag testade att filma. Först en kamerabild som visar den smala randen av intresse på en 98% full måne

Så det är längs vänsterranden jag filmar, men med så dålig seeing att jag har svårt att hitta fokus. Filerna är inte läsbara direkt, och när Autostakkert till sist kan läsa in dem tar analysen lång tid. Slutresultatet är användbart, men alls i klass med de fina bilderna från den 3 april. Några exempel:

I nordväst dominerar förstås Aristarchus (med Schröters dal), och belysningen är sådan att man tydligt ser ‘bullen’ Rümker.

På nästa bild ser vi de stora ljusa områdena kring Kepler, och med Hevelius fint upplyst vid randen

Sprickorna vid Sirsalis och i botten av Gassendi syns dåligt

Däremot är belysningen helt rätt för den spännande platåkratern Wargentin (som jag har ett gott öga till både för det svenska namnet och för att jag som ung amatör en kväll själv “upptäckte” dess speciella utseende).

Söder om den stora Clavius finns Moretus med sitt karakteristiska centralberg

Sen övergick jag till Jupiter, här först på en ‘översiktsbild’ (utan Barlow) som visar månarna och en överexponerad planetskiva. Bildbehandlingen överdriver dramatiskt skillnaderna i ljusstyrka mellan dem, så att man här knappt ser Callisto (J4) ute till höger

Med Barlow ser man fler detaljer på skivan, men seeingen var lite för dålig för att det ska bli riktigt intressant. Synfältet är nu begränsat så att man bara ser Io(J1) och Europa(J2).

För att få fler delbilder kan man minska synfältet ytterligare vid filmningen. På dessa bilder är det bara Europa som syns till vänster om planeten. Jupiter roterar ju ett varv på under 10 timmar, och om man tittar noga kan man faktiskt se att de mörka markeringarna i “södra ekvatorsbältet” rört sig en aning mellan 22.43 när den övre bilden är tagen till 22.54 för den nedre högra.

Diset hade nu tätnat, och det var omöjligt att ta längre exponeringar genom kameran. En 5s-bild visar dock tydligt att Jupiter nu på sin ‘bakåtrörelse’ (åt höger längs ekliptikan) passerat theta Virginis som den 3 april syntes ovanför till höger.

Om jag går ner till 1 sekund framträder också Europa (J2) närmare Jupiter, men om man jämför med filmbilderna så ser man att skivan fortfarande är gravt överexponerad och ser större ut än den är. Normalt visar en så här kort exponering inget annat än Jupiter och månarna, men nu har vi som sagt fortfarande theta Virginis i bild nere till vänster.