Liten molnlucka

Jupiter nära till vänster om månen var ett lockande par för nya observationsförsök, men molnen blev större och större, så det blev inte mycket gjort. Först tog jag några direktbilder av månen genom SW200, och det är svårt att välja en “optimal” exponering. Med mycket kort (1/4000 sekund) ser man detaljer på hela skivan, men terminatorområdet blir lite underexponerat.

Med 3 gånger längre(1/1250 s) exponering blir skivan för ljus

så något mellanting är kanske lagom (1/2000 s)

En kortexponering av Jupiter (0,5 s) blir slarvigt skakig, men man ser hur Jupiter nu lämnat förra veckans “falska måne” (HIP 54057) efter sig på sin väg vidare åt höger.

Månen fanns bara drygt 4 grader nedanför till höger om Jupiter på himlen, och någonstans i teleskopet reflekteras månljus in i Jupiterbilderna. Redan med 4 sekunders exponering får man en ljus kil i nederkanten

som dock när man ser efter noggrannare verkar vara ett spektrum med mörka spektrallinjer?! ?Jag har ännu ingen bra förklaring på hur detta gick till…

Molnen tätnade som sagt snabbt, och det blev sedan bara en kvarts månfilmning med totalt sex bilder. I norrhar vi de vanliga kratrarna på en ganska tråkig bild

Man ser redan på översiktsbilden hur Sinus Iridum (Regnbågsviken) sticker fram ur mörkret, och här har vi den då i mera detalj

Längs terminatorn längre ner på Mare Imbrium ser vi åsar och berg

och lite längre in förstås Copernicus

Kring Mare Humorum (ännu i skugga) finns det vid Hippalus intressanta koncentriska sprickformationer. Man kan se sprickor även ovanför och till vänster om Capuanus, och i övre högra hörnet av bilden skymtar Raka Muren.

Vid teleskopet verkade seeingen mycket dålig, men Registax har åter räddat bilderna. Mer än så här blev det i alla fall inte.