Lite annat än månen

Det är så tidsödande att ta hand om månfilmer att jag inte ville köra ytterligare en omgång. I stället experimenterade jag utan framgång med bättre sätt att montera teleobjektiv och kamera pararellt med Megrez-teleskopet. Det blev mest pekande på måfå, som när jag chansade på att hitta Vesta lågt i väster men (visade det sig efteråt) lyckades pricka Uranus i stället. Denna bild (med 200mm brännvidd) blir den sista för denna säsong.

Asteroiden nr 15 Eunomia följde jag under hösten i Pegasus, och även för den blir det här sista bilden för säsongen. Den låg nu precis bredvid beta och gamma i Väduren, dvs lätt att hitta även med 200mm brännvidd.

Även med Mira hade jag tur och träffade rätt utan någon stark stjärna att sikta mot. Ljusstyrkan har ökat tydligt, men den går inte att observera länge till.

Efter att ha missat asteroid nr 5 Astraea häromkvällen var jag nu omsorgsfullare och siktade längre till höger om Regulus. I samma synfält finns den kända Mira-variabeln R Leonis som även nära minimum omedelbart sticker ut genom sin röda färg.

På en bild med 135 mm brännvidd som bara skulle kolla trädluckan bredvid Alphard (alfa Hydrae) ser man flera geostationära satelliter (som ger streck på bilden medan kameran följer med jordrotationen).

Jag tog också bilder av Jupiter, först med 135mm så att man har några ljusa stjärnor att jämföra med. Man ser att det finns molnstråk på himlen och objektivet ger (som vanligt) en kraftig reflex av den ocentrerade planeten.

Till sist tog jag också ett par bilder genom Megrez-teleskopet. På en sekund får man en bra bild av månarna, här i utsnitt.

På en 30s-bild ser man också den HD-stjärna som låg ovanför till höger på bilderna från 12 februari, dvs vi ser tydligt att Jupiter rört sig åt höger jämfört med stjärnorna.