Månen igen

Kall nordanvind och uppklarnande, egentligen alldeles fel väder för månobservation! Men en halvmåne högt i söder på bekväm tidig kvällstid gick inte att säga nej till, så jag filmade på. Seeingen som väntat dålig, men Registax som väntat bra att reparera, så det blev användbara bilder i alla fall. I norr är polen av librationen lite vänd hitåt, så de polnära kratrarna Byrd och Peary är synliga.

Även östra randen gynnas, så Humboldthavet och den stora kratern Hayn är väl synliga

Alpdalen är precis på terminatorn, och det framträdande kraterparet Aristoteles/Eudoxus är lagom belysta

Lite längre ner på Regnets hav finns trion Archimedes, Aristillus, Autolycus, och vi ser bergskedjorna Kaukasus i norr och Apenninerna i söder med ett “sund” till Klarhetens hav i öster

Belysningen är helt rätt för månens mest berömda system av sprickor vid Ariadaeus, Hyginus och Triesnecker

Vi kan sedan fortsätta åt söder längs terminatorn

På östra sidan av Klarhetens hav finns den stora Posidonius

och i höglandet norr om Mare Crisium finns också t.ex. de “nordiska” kratrarna Römer och Berzelius

Bortom Mare Crisium gör librationen Mare Marginis väl synligt

Langrenus syns nu bara genom sin ljushet

medan man måste veta exakt var den finns för att se Petavius

Nere i sydost ser vi Janssen och Vallis Rheita, med Piccolmini uppe till vänster

Från Piccolomini slingrar sig Altai-förkastningen upp åt vänster, en del av en yttre ring koncentrisk med Nektarhavet som bildades vid ett stor nedfall för 3,8-3,9 miljarder år sedan.

Norr om Nektarhavet ligger Theophilus och Cyrillus, som nu ser mycket mindre dramatiska ut än häromdagen

Från kratern Abulfeda går en lustig kedja av kratrar som bör ha bildats samtidigt och ungefär vid denna tid. Riktningen stämmer dock inte med Nektarnedfallets centrum.