Solig och varm dag som övergick till mycket dismolnig kväll
Månen har också gått upp, så det är inte mycket astronomi man kan göra. På en 10-sekundersexponering ser man här i alla fall lite luckor kring Sommartriangeln och ett kort spår av den amerikanska satelliten Terra.
En sak jag var nyfiken på var chi Cygni, som fortfarande är mycket ljusstark. Bilden med 70 mm teleobjektiv.
Så märkte jag plötsligt att det var klart nära horisonten, så att man kunde se “handtag och lock” av den karakteristiska “tekannan”(=Skyttens stjärnbild), vilken aldrig syns i sin helhet från Sverige.
Med blotta ögat var månen mellan träden en fin syn, men omöjlig att fotografera:
Om träden ska synas måste man exponera en halv sekund, vilket gör månen(+moln) till bara en stor blaffa. (Det gröna är en reflex i objektivet).
För att få detaljer på månen kan man bara exponera en tusendels sekund, här i samma bildskala med 95 mm teleobjektiv. Vårt öga klarar mycket bättre att se både detaljerna och helheten.
En bild mot zenith visar åter Sommartriangeln (till höger), med Cassiopeias karakteristiska W till vänster. De månupplysta molnen är mycket ljusare än vintergatan som egentligen går tvärsöver bilden.
