Månen och Venus, men finare i verkligheten

Nu är det inte längre så gynnsam geometri för att se nymånen, eftersom solen bara är en månad från midsommar och månbanan dessutom ligger med en lutning under ekliptikan. Det innebär kort sagt att månen är på väg ner redan medan himlen fortfarande är mycket ljus. Med blotta ögat var det fint ändå att se en månskära plus Venus, men det var svårt att ta några särskilt snygga bilder. Jag testade lite olika brännvidder och utsiktspunkter, och var och en är väl bra på sitt sätt. Problemet med smuts på detektorn kvarstår dock, tyvärr väl synligt på ljusa himlar…

Egentligen är nog en vidvinkelbild finast, men precis då kom molnen upp vid horisonten

Parallellt med dessa bilder hade jag mitt andra kamerahus på Megrez-teleskopet, med 2x-extendern, för att ta månbilder mer i detalj. Antingen får man då exponera ganska kort, så att detaljerna på skäran inte blir överexponerade

eller så får man överexponera för att se jordskenet. När nu himlen inte hann bli mörkare blev det dock inte särskilt bra

Som en intressant jämförelse är här en bild av Venus i samma skala som månbilderna. Om man zoomar in kan man ana att planeten är drygt halv, men seeing och upplösning är alldeles för dåliga för att se detaljer. Exponeringstiden är bara 1/1000 s, jämfört med 1/50 s för den första månbilden.