Mest fortsatta fotometriexperiment med olika objektiv och exponeringar, men en del annat.

Först slarvig bild av den blixtrande ALOS-satelliten. Ville använda den drivna monteringen, vilket gjorde att skogen skymde en del av passagen, och sen fungerade drivningen inte i alla fall… Två minuters exponering visar svaga spår, och i alla fall en tydlig blist just i en trädlucka!

En vidvinkelbild mot öster visar ett urval av himlens stora ‘djuprymds’-objekt. Vi ser förstås Andromedagalaxen, liksom den mindre grannen M33 och stjärnhopen NGC752, som jag visade på en bild från 2/9. Längre upp åt vänster finns fler öppna stjärnhopar: M34, gruppen kring alfa Persei, och den berömda ‘dubbelhopen’ h+chi Persei.

I Svanens hals kan man på en 60s-bild med 100mm tleobjektiv forfarande urskilja den långperiodiska variabeln chi Cygni, som en mycket svag rödaktig stjärna. Jämför med bilden från 17 maj, då den var nära sitt maximum. Ännu har den inte nått botten, men man måste snart använda teleskop för att kunna fotografera den.

Nova Delphini har tillfälligt slutat att minska i ljusstyrka, men jag fortsätter att följa den.

Monteringen, som jag bär ut och in varje observationskväll, var inte riktigt bra injusterad, vilket syns genom att stjärnorna blir spår på en tvåminutersexponering med 200mm teleobjektiv. Motivet är förstås dubbelhopen i Perseus (jmf ovan).